Att lita på processen

 Jag har precis blandat lim och nagellack i mitt försök att fästa en sminkspegel, som jag innan brutalt slitit av från en ihopvecklingsbar reseborste. (Smart lösning men allt för konsten. Tänkte jag. Sörjer lösningen redan trots att den legat oanvänd i hemmet i åratal). 

I övrigt. Duttar jag på på de redan påbörjade skapelserna. Sakta sakta. 5 min i taget. Tycker om dem. Men de är nog rätt dåliga. Lite vincent van Gogh-vibe på den flummigaste med fågelblobben med de två ansiktena. Även han var väl utskrattad och missförstådd när han levde, eller hur var det? Inte för att jag är utskrattad kanske. Men ändå. Alltså inte blobben då. Hen står över sådant. Hen är gudomlig.

De små stenarna i bildens vänstra hörn hör ihop med spegeln och pannlampan. De ska bli en liten förhoppningsvis ljussatt by. Om nu spegeln gör sitt tilltänkta jobb då. Spännande va!!!! Va! Va? Haha. Eller kanske bara förskolepyssel goes Van Gogh som sagt var. Nåväl. Den som går på Malmö gallerihelg får se hur det hela slutar.