Lugnet efteråt!

 Åh så fint allt blev till slut ändå. Årets gallerihelg är till ända och jag känner mej oerhört nöjd med allt. Här följer några snabba bilder innan jag slarvar bort dem...har en tendens till att fummeltrycka bort bilder. Skyller på nervskador eller nåt. Först ut årets magnet:

Paniken!

 Inser för sent att jag verkligen sabbat hela tavlan och att det nu inte är ngn annan återvändå än att måla om hela klabbet. Med vetskapen om att tiden är oerhört knapp. Och jag kan inte måla som tidigare. Handen somnar och blir kall och jag livrädd för att få lymfödem  och upp o börjar veva med armen och spiller ut och kladdar på soffan och på armen och på handen och att få målarfärg på handen kan ju med leda till lymfödem o paniktvätta o spilla mer. Jag är verkligen en klantig och klibbig människa. Alla mina kläder är det spill o färg på. Men iaf. Nu till det roliga. Jag tror ändå det kommer bli svinsnyggt och att jag kommer klara det. För jag har målat så länge så jag vet liksom bara vet att jag kommer fixa det. Så det så. På att igen imorgon. Före och efter jobbet och mellan tvättarna osv och så onsdag med samma sak. Hej o hå. (På torsdag hänger vi konsten direkt efter jobbet och på fredag är det...vernissage 18-22. Så snabbt allt går.)

På onsdag får jag inte måla bakgrund mer utan ska måla dit glaset som krossats över alltihop igen. För det ska ju vara med. Lätt ska det inte vara. Disciplin!

Och jo det är en blinkning till denna gamla godingen. Lyssnade btw på soundtracket igen. Oerhört suggestivt. Mycket inspirerande.

Det drar ihop sej

 Mycket snart är det dax. Jag har en HEL del kvar att göra men även en rätt bra översikt över vad jag behöver göra för att lyckas ro det hela i land.  Kommer fixa det. På något småslarvigt vis. Och vet ni, jag blev så glad när jag hittade en av mina barndoms favoritböcker imorse. Om den vresiga krabban Konrad. Blev inspirerad till att pillmåla och fixa mer med min lilla spegelbelysta by. Se nedan och kom på vernissage om 2 veckor.  Vetja. 

 

(Illustration från bokens slutsida. SPOILER ALERT!)

Att lita på processen

 Jag har precis blandat lim och nagellack i mitt försök att fästa en sminkspegel, som jag innan brutalt slitit av från en ihopvecklingsbar reseborste. (Smart lösning men allt för konsten. Tänkte jag. Sörjer lösningen redan trots att den legat oanvänd i hemmet i åratal). 

I övrigt. Duttar jag på på de redan påbörjade skapelserna. Sakta sakta. 5 min i taget. Tycker om dem. Men de är nog rätt dåliga. Lite vincent van Gogh-vibe på den flummigaste med fågelblobben med de två ansiktena. Även han var väl utskrattad och missförstådd när han levde, eller hur var det? Inte för att jag är utskrattad kanske. Men ändå. Alltså inte blobben då. Hen står över sådant. Hen är gudomlig.

De små stenarna i bildens vänstra hörn hör ihop med spegeln och pannlampan. De ska bli en liten förhoppningsvis ljussatt by. Om nu spegeln gör sitt tilltänkta jobb då. Spännande va!!!! Va! Va? Haha. Eller kanske bara förskolepyssel goes Van Gogh som sagt var. Nåväl. Den som går på Malmö gallerihelg får se hur det hela slutar. 

Eternellkonst

 Amatörkonstnären är på landet och inspireras av nya material. Hon har även plockat med sej en intressant gråstenssamling. Kanske blir allt detta infogat i den version av den Italienska byn Viganella som kanhända visas upp på gallerihelgen i september med resten av skuggverken. 

Som likformade deras hjärnor

 Korta stunder. Ändrar. Provar. Målar över. Ändrar mej. Tycker det blir för mycket.  Osv osv. Osv. Går in i min värld. Tittar runt. Är ivartfall på gång. I och med att jag känner mej färfärligt ensam. Att jag känner att detmesta pratar mer till mej än människorna. Naturen. Tingen. Allt. Kommer forma skapelserna. Alltmer. Än vad jag först trodde. Hur hittar man sin speciella vän? En alldeles egen speciell. Där saker får betyda något innerst inne.

Att vara en skugga

 

Och istället för att måla på tavlorna, så målar jag såklart på ramarna..Men lite nästan varje dag så blir det nog något av allt i slutändan. Ändå. Jag strävar nog alltid efter någon slags sammanlänkande helhet i nyanserna. O lite turkost kommer passa in fint med resten,

En pippi, flera pippin.

 Den här bilden har jag legat och ruvat på ett slag och äntligen kändes sammanhanget för den rätt. Tidigare kändes den för mej väldigt mörk. Men nu ser jag även andra kvaliteter hos den. Kanske mer symboliska. Nu även med nymålad ram i en nymodig nyáns helt olik min vanliga färgskala. Detta är mitt första verk som är helt klart (tror jag, hade en ide om en bifogad nyckel men tror det är overkill. Lite mycket fjortisemo kanske.) till årets utställning. Detta med att göra något helt klart är ett absolut ett hack. För då smyger det sej nämligen helt plötsligt in en härlig ro i själen. En känsla av att det kommer gå bra och bli en utställning för mej. Även denna gång

Det verkar som om att jag utöver konstkällarens tema "skugga" kommer ha ett parallellt eget tema med fåglar som huvudkaraktärer. Oklart varför. Något undermedvetet kanske. /We are the ornitologs ornitologs ornitologs

På skuggsidan

 För att hamna i rätt stämning inför årets skapande inför den stundande gallerihelgen (24-25 sept. På mitt Möllan) så har ändlösa memos skapats:  

Anteckningar har nerhaffsats. Färg har införskaffats (så mkt tomma igentorkade tuber som har kasserats). Vård har sökts och personer har träffats. Saker har bockats av och vandringar har vandrats. Men även sängen har flyttats. Det har möblerats om på ett vis jag ej sysslat med sedan tonåren eller ngn av alla mina forna flyttar. Det har städats, tvättats, ordnats, slängts och organiserats. Men nu. Nu har jag bestämt att det ska ske. Andra veckan på semestern och inspirationen har knackat på och stigit in. Här får ni en första glimt av vad jag har börjat göra på årets tema med klubb Konstkällaren: SKUGGA. 

Det är i det mest spruckna en berättelse tar sin början. I det skeva. Det för situationen oväntade. Tänker jag. Och att jag har börjat skapa collage år 2022. Även det är lite annorlunda och oväntat. Klippa och klistra for the win.

För att få ro att sitta ner. Stilla. Var det att städa bort gamla kasettbandspelaren till målarhörnans mörker ett bra val. Att lyssna på gamla bilband från förr och äta glass. Det ni!!!! Nu är jag igång. 

BaM! Tolv verk färre i min röra här hemma.

 Efter att ha sålt min första (stora!) tavla redan innan vi hade öppnat så fick jag hybris och gick hem och hämtade flera. En total succe!! Känner mig helt vimsig av all adrenalin.

Konstrea på lördag!!!

Jag fick precis evakuera en sedan länge bortglömd spindelart från baksidan av en av mina tavlors gömmor. Den bor nu på Södra Parkgatan istället. Men det var ett spännande möte. Det slog mej att artöverskridande möten är bland det mest kittlande som finns. Det händer något inom en. Men hursomhelst. På tal om det.

Hjälp mej fräscha upp mina hörn ytterligare och bli något färgglatt verk rikare nu på lördag 12-16 på Mitt möllan. Själv ska jag såklart jobba med så försvinner därifrån vid lite i två men då kan ni å andra sidan passa på att köpa konst fritt från besvärande och förklarande konstnär. Och det är såklart en massa andra verk och konstnärer där. Kom och titta! Kom och köp. Snåla inte. Det kommer vara snorbilliga priser.

Konstrea samt vårmarknad.

 

På vårmarknaden på Mitt Möllan kommer bla. Dessa fina två bilder (signerade mej själv) finnas att köpa som vykort ihop med konstkällarens sedvanliga kylskåpsmagnetförsäljning. Kul va!

 

Och på konstrean sedan så kommer en himla massa konstverk reas ut! Bla mina. Komsi!