Eternellkonst

 Amatörkonstnären är på landet och inspireras av nya material. Hon har även plockat med sej en intressant gråstenssamling. Kanske blir allt detta infogat i den version av den Italienska byn Viganella som kanhända visas upp på gallerihelgen i september med resten av skuggverken. 

Som likformade deras hjärnor

 Korta stunder. Ändrar. Provar. Målar över. Ändrar mej. Tycker det blir för mycket.  Osv osv. Osv. Går in i min värld. Tittar runt. Är ivartfall på gång. I och med att jag känner mej färfärligt ensam. Att jag känner att detmesta pratar mer till mej än människorna. Naturen. Tingen. Allt. Kommer forma skapelserna. Alltmer. Än vad jag först trodde. Hur hittar man sin speciella vän? En alldeles egen speciell. Där saker får betyda något innerst inne.

Att vara en skugga

 

Och istället för att måla på tavlorna, så målar jag såklart på ramarna..Men lite nästan varje dag så blir det nog något av allt i slutändan. Ändå. Jag strävar nog alltid efter någon slags sammanlänkande helhet i nyanserna. O lite turkost kommer passa in fint med resten,

En pippi, flera pippin.

 Den här bilden har jag legat och ruvat på ett slag och äntligen kändes sammanhanget för den rätt. Tidigare kändes den för mej väldigt mörk. Men nu ser jag även andra kvaliteter hos den. Kanske mer symboliska. Nu även med nymålad ram i en nymodig nyáns helt olik min vanliga färgskala. Detta är mitt första verk som är helt klart (tror jag, hade en ide om en bifogad nyckel men tror det är overkill. Lite mycket fjortisemo kanske.) till årets utställning. Detta med att göra något helt klart är ett absolut ett hack. För då smyger det sej nämligen helt plötsligt in en härlig ro i själen. En känsla av att det kommer gå bra och bli en utställning för mej. Även denna gång

Det verkar som om att jag utöver konstkällarens tema "skugga" kommer ha ett parallellt eget tema med fåglar som huvudkaraktärer. Oklart varför. Något undermedvetet kanske. /We are the ornitologs ornitologs ornitologs

På skuggsidan

 För att hamna i rätt stämning inför årets skapande inför den stundande gallerihelgen (24-25 sept. På mitt Möllan) så har ändlösa memos skapats:  

Anteckningar har nerhaffsats. Färg har införskaffats (så mkt tomma igentorkade tuber som har kasserats). Vård har sökts och personer har träffats. Saker har bockats av och vandringar har vandrats. Men även sängen har flyttats. Det har möblerats om på ett vis jag ej sysslat med sedan tonåren eller ngn av alla mina forna flyttar. Det har städats, tvättats, ordnats, slängts och organiserats. Men nu. Nu har jag bestämt att det ska ske. Andra veckan på semestern och inspirationen har knackat på och stigit in. Här får ni en första glimt av vad jag har börjat göra på årets tema med klubb Konstkällaren: SKUGGA. 

Det är i det mest spruckna en berättelse tar sin början. I det skeva. Det för situationen oväntade. Tänker jag. Och att jag har börjat skapa collage år 2022. Även det är lite annorlunda och oväntat. Klippa och klistra for the win.

För att få ro att sitta ner. Stilla. Var det att städa bort gamla kasettbandspelaren till målarhörnans mörker ett bra val. Att lyssna på gamla bilband från förr och äta glass. Det ni!!!! Nu är jag igång.